De har alltid varit lite "skumma". Under historiens lopp så har konstnärer blivit galna och gjort massa galna saker. De har blivit deprimerade. Tagit självmord.
Är det så att det kan stiga oss åt huvudet, eller är det bara så att förr i tiden så var man konstnär så fort man hade en diagnos(som de då inte kunde fastställa så man var bara "konstig"). Kanske är det därför vi kallar det konst och konstnärer, för att allt var konstigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar