Förbannad

Jag blir så jävla förbannad. Jag blir så förbannad.

Men jag har lärt mig att inte vara arg. Jag har lärt mig att jag ska hålla inne ilskan.


Men för fan, jag blir så förbannad.

Ta inte ut era jävla problem på mig.

Jag lyssnar så gärna på vad ni har att säga, och jag är där för er. Jag försöker förstå. Jag försöker vara så jävla god och bra och allt positivt!

Vad får jag i gengäld.

En del av er tar ut sakerna på mig. Ni tar ut det på mig. Ni pratar inte med mig och jag lyssnar, ni fan lägger skulden på er.

Om ni vill att jag ska göra något mot någon annan, ska det finnas en förklaring eller en anledning. En del saker gör jag bara inte för att ni vill det.


Jag skulle så gärna kunna slå in käften på någon. Jag vill slå folk rakt i ansikte, höra och känna hur min knytnäve kommer i kontakt med deras näsben och bryter.



Okej, nu har jag haft ett litet psykbryt.
Nu ska jag dricka kaffe, få huvudvärken och försvinna, och förhoppningsvis få något gjort av den konstanalysen.