Otroligt

Det är otroligt hur många starka människor det finns bland oss.

Som har genomlidit så mycket- sådana saker, som en vanlig dödlig inte kan föreställa sig.

Allting blir så självklart, när man läser om folk som har förlorat en, eller flera familjemedlemmar- ibland till och med alla. Det blir så självklart, att ja, man kan klara sig igenom allt.

Bara man vill det.

Det kommer stunder då man måste få bryta ihop, då man måste få hjälp att stå på benen. Men det finns alltid någon för alla, som gärna håller om dig för att du inte ska trilla över dina egna fötter medan du irrar omkring, blind, döv och utan förmågan att kunna uttrycka dig på rätt sätt.

Det är okej, att vara ledsen. Det är okej att gråta, bryta ihop, känna sig hjälplös och vilja ha hjälp.

Men, man ska inte låta andra göra allt jobb. För att kunna orka gå på egna fötter, så måste man till slut våga ta de där första kliven, på egen hand. Inte ensam, bara på egen hand.

Ingen förväntar sig, att allting ska bli bra med ett knäpp av dina fingrar. Folk kommer vänta, även ifall de kanske står bakom dig och betraktar på långt håll hur du växer och blir starkare. Ibland har man även de som står och hejar på, och vill inget annat än att du ska må bra. Sådana personer ska man ta hand om.

Man är aldrig ensam - inte ens när livet känns som mest meningslöst.

Det gäller bara att du stannar upp, lyssnar och tittar.

Du hittar det då, ska du se.